Av Aleksandra Mazurek Søderlind
Illustrasjoner av Viktor Kvant
Viktor Kvant er musiker og illustratør, og med sitt prosjekt Dreamhours ønsker han å skape nye verdener og virkeligheter. Knokkelklang har tatt en prat med ham om H.P. Lovecraft, nasjonal identitet, eskapisme og dandyisme.
– En rekke av arbeidene dine er preget av skrekkforfatteren H.P. Lovecraft. Men der andre kunstnere som inspireres av ham gjerne lar seg fascinere av Lovecrafts slimete tentakkelmonstre, ser det ut som om dine lovecraftianske arbeider dreier seg mer rundt den uhyggelige stemningen man finner i hans litteratur. Er dette en korrekt observasjon, eller er det bare sånn at du ikke har rukket å lage noen Cthulhu enda?
– När jag lästa Lovecraft för första gången – det bör ha varit runt 1995, var det just hans förmåga att skapa mäktiga atmosfärer och stämningar som trollband mig. Han kanske inte är vår tids största stilist, men det är inte heller så man bör läsa honom; som visionär och berättare är han däremot en av våra verkligt stora. Lovecraft lägger som jag ser det heller inte fokus på de monster som ligger till grund för berättelserna; snarare läggs all hans energi och förmåga på att försöka förmedla en sinnestämning eller känsl. Det är också på det viset han inspirerar mig, då jag på något vis strävar att avbilda en atmosfär eller stämning snarare än något i första hand figurativt.
Klikk bildet for større versjon– Du bor i Skåne, som verken er svensk eller dansk, samtidig som du spiller i det nasjonalromantiske boy-bandet Solblot (MySpace og nettside). Spiller nasjonal eller kulturell identitet noen rolle i ditt skapende?
– Haha, jag får nog anse mig som svensk trots att jag är skåning, tycker du inte det? Men för att svara på din fråga så: Nej, kulturell identitet har ingen som helst betydelse för mig i det sammanhanget och är ingen inspirationskälla till det jag gör med Dreamhours. Det som är intressant är att prova olika uttryckssätt och kanske förändra sitt sätt att se på sig själv och sin omvärld, och Solblot har varit ett av dessa uttryckssätt.
Klikk bildet for større versjon– Du har laget omslaget til blant annet en barnebok av Erika Olofsson Liljedahl – Vinter på Berättargränd. Hvis du skulle velge en annen bok å illustrere hva ville du valgt?
– Svår fråga, men jag är väldigt svag för allt med en eskapistisk ådra. Just nu läser om alla Jules Vernes böcker, och har även börjat skriva samt illustrera en egen form av Steampunk-doftande historia som är inspirerat av hans verk. Vi får se om jag lyckas ro det i land någon gång. I övrigt är har jag alltid tyckt om sir Arthur Conan Doyle, så en Sherlock Holmes-tolkning vore ju väldigt roligt att försöka sig på någon gång.
Klikk bildet for større versjon– Videre til Vinter på Berättargränd. Boken antyder en spenning mellom virkelighet og drøm. Mitt spørsmål er følgende: i det du gjør som kunstner, hvor mye eskapisme er det, og hvor mye et prosjekt hvor man former verden?
– Jag skulle nog säga att eskapismen är nödvändig för viljan att skapa något annat, och att drömmen, i betydelsen av vision, kan vara ett medel för att förändra den verklighet vi kanske väljer att fly från, hur tillfälligt det än må vara. Jag är medveten om att eskapism och melankoli har en negativ klang för många, men för mig är det något viktigt och vackert och absolut nödvändigt i en allt mer materialistisk värld. Det är så uppenbart att vi glömt något viktigt och att den nattliga sidan av oss är lika viktig som den mer påtagliga och reella vardagen.
Klikk bildet for større versjon– Hvilke teknikker benytter du og hvorfor passer de dine mål?
– Fördelen med den digitala tekniken är att man för första gången har en möjlighet att sammanföra en mängd olika tekniker på ett sätt som tidigare inte varit möjligt. Min sätt att illustrera kan väl kallas för matte painting och görs till 90 procent i photoshop, men jag skapar även analoga texturer med traditionellt måleri eller scannar in objekt som jag hittar i ute i naturen eller på gatan för att sedan införliva dem i illustrationen. Man kan fejka mycket i Photoshop, men ofta är de enkla, naturliga texturererna mycket bättre än något digitalt filter.
Vad det gäller hårdvara så använder jag mig främst av en Nikon D200 och en Intuos 4-platta från Wacom. Den stora fördelen med den digitala tekniken är att man kan prova sig fram på ett helt annat vis än vad traditionellt måleri erbjuder, och det betyder väldigt mycket för mig. Jag har sällan en helt klar bild i huvudet av vad jag vill göra och då är det en fördel att kunna prova olika saker utan att riskera att förstöra sin grundidé.
Klikk bildet for større versjon– Dine bilder preges av en nokså avgrenset fargeskala og dunkel belysning. Hvor godt passer de med steampunk og prosjekter som Sepiachord?
– Steampunk som begrepp är relativt nytt för mig, även om jag nu i efterhand kan se att mycket av det jag gjort kan falla in under den benämningen. Sepiachord har jag inte ens hört talas om, men jag kan tänka mig att färgskalan ligger mig nära då det mesta jag gör ofta får en sepiafärgad tonskala. Steampunk förenar annars mycket av det jag tycker om; viktoriansk estetik med science fiction och fantasy, så det är kanske naturligt att jag känner mig lite hemma i en genre som lyckas förena både det fiktiva med en tidsålder som jag tycker mycket om.
Klikk bildet for større versjon– Du har laget omslag for blant annet Kammarheit (MySpace og nettside) og Desiderii Marginis (MySpace og nettside). Hvordan går du fram når du skal lage det visuelle akkompagnementet til musikken?
– När det gäller Kammarheit så har jag sedan många år tillbaka haft ett väldigt nära samarbete och utbyte med Pär Boström, som gör musiken till det projektet. Han är en av dem som betytt mest för allt jag har gjort med Dreamhours, och utan hans musik hade nog allt sett väldigt annorlunda ut. Det är väldigt tacksamt att göra bilder till både Desiderii Marginis och Kammarheit, då båda projekten skapar sådana fantastiska bilder i ens huvud när man lyssnar till dem, olikt de flesta andra musikgenrer. Dark Ambient är den absolut mest tacksamt genren att illustrera, om du frågar mig.
Klikk bildet for større versjon– Du opptrer på scenen sammen med Solblot og Af Bellinde. Noe av det første man legger merke til er at klesstilen er gjennomført. Er det plass til mannlig dandyisme i moderne svensk klesstil?
– Stilen och estetiken är en så stor del av genomförandet och vi ser nog dessa som omöjliga att separera från musiken och framträdandet i övrigt. Att uppträda med Af Bellinde i jeans vore till exempel otänkbart, själen skulle gå totalt förlorad och med den hela idén. Det teatrala har nog alltid legat mig och Örjan, som ligger bakom dessa båda projekt, varmt om hjärtat och lyser nog igenom i allt vi gör kommer att göra.
_____
Intervjueren: Aleksandra Mazurek Søderlind (f. 1978) er utdannet bokorm (eller filolog med fokus på nordisk middelalder). Pensjonert svartmetallmusiker og aspirerende DJ. Skeptiker med sans for bisarre ideer og eksentrisk kunst. Kaffe og malurt. Orkideer og påfuglfjær. Katter og alt som er tweedgoth. Skriver bloggen Mju! Oversetter nå og da. Jobber til daglig som lærer og veileder.
_____
